﻿<i>Lilla Slarfvan</i> af Théodore Barrière är en
fransk fars med halft tysk prägel. Man
springer emot personer som man för sin död
ej ville träffa, man låter sina tillhörigheter
tagas tillvara af händer i hvilka de ej bort
komma, och man skickar sina bref till högst
oriktig adressat. Bref som råka på villovägar
äro nu en gång ett nödvändigt medel för
intrigens intrasslande i snart sagdt alla roande
teaterstycken, och fru Champanets bref kom-
ma utan undantag på villovägar. Men hon
är för öfrigt så glömsk och slarfvig och har
sådan otur i sina små extravaganser, att det
blir trassligt nog ändå. Fröken <i>Backlunds</i>
som det synes litet nervösa temperament gör
henne redan till en mycket god tolkarinna
af denna roll, hvilken för hennes dramatiska
begåfning i öfrigt är ett lekverk. Champanet
spelades af hr <i>Hirsch</i> och torde blifva en af
dennes bättre roller. Komiskt illustreras huru
professorns »vanliga metod att gå från slut-
ledning till slutledning och så komma till
sanningen» blir alldeles otillräcklig, då
det gäller att finna reda i en ung hustrus
och en tillämnad svärsons små hemligheter.
Den senare göres af hr <i>Sandberg</i> till en myc-
ket oerfaren yngling; han hyser en »platonisk
böjelse» för fröken Backlund men finner sig
slutligen i att gifta sig med den unga, vackra